Direktlänk till inlägg 16 februari 2011
Den här gången lät det bra, förbannat bra. Samma plats, samma kör, samma klädsel, nya körsångare, ny byggnad och ny dirigent.
1965 dirigerades Orphei Drängar (O.D.) av den legendariske Eric Ericson, men i söndags var det hans favoritelev som dompterade kören. Hennes insats recenserades på följande sätt av en ortsbo ”Tänk att ho, e lita späd människa från Ludvika kan tämja så många karlar”.
Att den gamla manliga bastionen numera leds av en dam är ingenting mindre än en sensation. Och det rör sig inte om någon inkvotering, Cecilia Rydinger-Alin (C R-A i fortsättningen) är bäst i Sverige i sitt gebit. Därför valde man inte den förträfflige Folke Alin, körens vice dirigent, (repetitör och ackompanjatör), vilket hade varit naturligt. Nej man valde Folkes fru. Men jag är säker på att herr Alin har bidragit till sin hustrus framgång. Det räcker nämligen inte med att vara begåvad, det räcker inte ens att vara skolad i Ludvika, för att nå den olympiska höjd där C R-A numera vistas.
Det har krävts ett oerhört hårt arbete, med ständiga resor till symfoniorkestrar och körer. Att under denna tid föda och fostra tre? barn är omöjligt utan ett gediget stöd. Maken (pianisten, sångaren, kormästaren vid Kungliga Operan) Folke har gjort det kvinnor förväntats göra under århundraden: stötta geniet. Se där en modern gentleman per excellence, ett föredöme för alla ungherrar, bugen er och tag lärdom.
Att konserten i Cassels avslutades av långvariga applåder och stående ovation var välförtjänt. Kören lät otroligt bra, men det var ingen överraskning. Däremot överraskades vi av ett sublimt uruppförande: Sven-David Sandströms Sanctus, gudomligt, konsertens höjdpunkt, vilken hitlåt. Ave Maria av Franz Biebl var en annan modern komposition på samma tema, som nästan nådde samma nivå.
Valet av sånger gick i andlighetens tecken: fyra sånger – moderna kompositioner – som behandlade en kristen tematik och fyra naturromantiskt panteistiska sånger: Kung Liljekonvalje, Fröding/Wikander, Gesang der Geister uber den Wassern Goethe/Schubert (suveränt framfört av kören och pianisten); och I furuskogen och På fjället sol komponerade av Peterson-Berger, (jag är barmhärtig och utelämnar författarnas namn eftersom texterna är så genant pekoralistiska).
Tre före detta ynglingar uppväxta i Ludvika bidrog till körklangen: en mild lyrisk tenor Magnus Sjögren, en åskmullrande andrabas med ett soligt leende Peter Bladh och bravurtenoren Lars Plahn, vars klingande ”le-evom” tydligt hördes i extranumret Hej dunkom. Om någon av hans beundrarinnor från Högbergsskolan 1988 var i Cassels, så är jag säker på att deras hjärtan bankade såsom i ungdomens dagar.
Det är i traditionella sånger som Hej dunkom och Ett bondbröllop man hör att O.D, inte bara kan sjunga ”svåra” och vackra kompositioner, nej fortfarande kan de låta som idévärldens fullkomliga Uppsalamanskör: förstärkta andrabasar och förstatenorer; och två volymlägen starkt och jävligt starkt. Förmodligen kan den körklangen orsaka både bullerskador och för tidiga födslar.
I Cassels fick publiken höra O.D.-rösternas berömda värjstålsklang, men numera har klangen blivit mjukare och smidigare, men skärpan finns kvar. Numera hör vi inte klangen från det svenska stålet, nej den här klangen är finare ändå. Det klingar som Damaskusstål, en numera försvunnen stålkvalitet som åstadkom svärd med en smidighet och skärpa som aldrig har uppnåtts sedan dess. Denna mjuka, sensuella, varmt levande körklang kan ingen annan än Cecilia Rydinger-Alin åstadkomma.
Det tog arton dagar av intensivt demonstrerande, av strejker, av uttalanden, av ilska och besvikelser och sedan nyvunna förhoppningar innan den egyptiske regimen rämnade. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Nu skrivs världshistoria....
Här pågår ett kammarmusikaliskt överdåd till ett antal av mer än dussinet konserter. Ett dignande smörgåsbord av toner under fyra intensiva dagar. Festivalen har sin givna och trogna publik. För Mora, Orsa och Älvdalen spelar den dessutom rollen som ...
Och stämningen blev snabbt hätsk. Jag var inte där, men har pratat med folk som var det och bilden är ganska klar: Främlingsfobin ven genom luften. En politiker - Peter Hultqvist - kallades vid ett tillfälle ”landsförrädare” och applådåsk...
Själva kärnan är att människor med olika bakgrunder, kulturer och språk inte kan leva tillsammans. Istället för att vilja skapa mötesplatser, integration och sträva efter att leva fredligt tillsammans så är den medvetna och tydliga ambitionen att slå...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|